Musik är bra i måttliga mängder
Jag fullkomligen älskar det gamla engelska powerpopbandet Badfinger. I mitt tycke har de spelat in några av världshistoriens bästa låtar och skivor. Min favoritplatta med dem är nog Straight Up men Wish You Where Here ligger inte långt efter. Eller egentligen är det svårt att prata om absoluta favoriter när det gäller genial musik. Big Star är (var) ju minst lika geniala så det beror mycket på dagsform och humör vilket är vad som avgör vad som är bäst för stunden. Men just idag är det Badfinger men i morgon kan det lika gärna vara Kinks eller Elvis Costello eller Only Ones. Musik har gjort så mycket för mig, man kan nog säg att den vid flera tillfällen har räddar livet på mig. På fullaste allvar faktiskt. Så starkt upplever jag riktigt bra musik. Ibland kan det förstås få lite oanade och inte alltid helt trevliga konsekvenser. Häromdagen körde jag en Flamin Groovies maraton och lyssnade på fem av deras plattor ute på balkongen. Trevligt förstås men det var så kallt där ute att jag befarar att jag dragit på mig en urinvägsinfektion. Men vad gör man inte för musiken.