Jag har haft en väldigt jobbig dag för dum som jag är så erbjöd jag mig att hjälpa en kompis med att montera ner ett partytält som han har haft på sitt landställe och det var mycket jobbigare än vad jag hade räknat med och jag tyckte inte alls att det var särskilt kul och nu är jag helt slut efter den bravaden. Men jag är ändå glad att jag hjälpte till och det känns bra nu när det är klart och nu ska jag ta det väldigt lugnt resten av kvällen och jag hoppas att det är något bra på tv ikväll för det enda som jag orkar göra nu är att slappa i min soffa och kanske laga någon god mat till mig själv. Jag tror att jag ska göra tacos för det var väldigt länge sedan jag åt det nu och det är ju väldigt gott måste jag säga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i nuläget. Allting är så attans trassligt och jag vet ärligt talat inte hur jag ska reda ut allt. Saker och ting har nämligen blivit så jäkla infekterade. Hur det nu har gått till vågar jag inte ens spekulera i, det är allt för soppigt för att ens fundera över saken. Riktigt illa med andra ord. Det är lite som klimakteriet fast ändå inte. Eller vänta nu, den där liknelsen håller förresten inget vidare kom jag just på. Men den liksom slank ur mig, på något sätt kändes det helt naturligt. Men alla kan ju ha fel ibland som den där gången när jag investerade alla mina pengar i foppatofflor för hundar. Det affärsidén gick inget vidare kan man lugnt säga. Men man kan ju inte lyckas med allt antar jag. Nu har jag i och för sig några riktigt intressanta planer som kanske kan sjösättas inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag tror verkligen på dem. Allt kommer vända snart det är jag nästan helt hundra på.

Det pratas ganska mycket om att utbildning måste löna sig mer i vissa kretsar nuförtiden. Argumentet brukar vara att om man nu har utbildat sig i si och så många år så måste man få ekonomisk kompensation för det när man väl börjar arbeta. Vissa politiker har argumenterat för att regeringen ska gå in och se till att utbildning lönar sig bättre. Det tycker däremot inte jag. Varför skulle man få det? Varför ska man få en särskild belöning bara för att man utbilda sig i fem år till exempelvis civilingenjör? Ologiskt, de kan lika gärna få någon sjukdom relaterad till gula fläcken som AMD eller något sådant, de girigbukarna. För vad är egentligen jobbigast, att gå på universitet i fem år eller att jobba på ett lager, i en matbutik, en flyttfirma eller som städare i lika många år. Jag skulle säga att studentlivet är en relativt avslappnad, lugn och mindre ansträngande tillvaro i jämförelse. Så det borde snarare vara tvärtom enligt min mening. Jag tycker i varje att det borde vara mer jämställt. Det finns ingen anledning till det folk som ÄNDÅ kommer tjäna mer ska tillslussas extra pengar på bekostnad av de som garanterat kommer tjäna lite.

Jag borde egentligen lägga undan mer pengar varje månad. Men det är inte lätt. Inte när man är en genuin slarver som jag onekligen är. Eller är jag verkligen det? Allting är relativt förstås. Är det fråga om pengar så är svaret definitivt ja. Jag har notoriskt svårt att hålla i pengar någon längre tid. Hur jag än gör lyckas jag så gott som alltid göra av med de pengar jag tjänat ihop lika snabbt alldeles oavsett hur mycket det råkar vara. På övriga områden kan däremot vara väldigt noggrann, jag slarvar till exempel aldrig på jobbet och jag ser alltid till att ha välstädat hemma. Men nu är det faktiskt pengar det gäller. En nära väns barn fyller år och jag måste köpa någon present. Jag bara måste fixa det. Helt ärligt så flyttar jag hellre till Uzbekistan än misslyckas med detta. Lyckligtvis vet jag vad jag ska köpa. Det blir barnkläder, sådant går alltid åt. Men pengafrågan måsta lösa snabbt, jag vill komma med fina grejer.

Benskörhet har upptagit allt mer av min tankeverksamhet på sista tiden. Är det en sjukdom eller är det en naturlig del av kroppens åldrande, jag vet ärligt talat inte. Obehagligt låter det i alla fall. Jag vill inte ha några problem med den. Eller jag vill inte ha några problem alls, men just gula fläcken underviker jag helst helt och hållet. Jag tar hellre, om jag nu måste bli sjuk, något mer konkret som benskörhet eller hjärtproblem. Jag vet att de flesta inte skulle hålla med mig här men jag är lite konstig på det punkten så det är det bara. Jag har massa andra underligheter för mig också, bland annat samlar jag på belgiska trädgårdstomtar från Leopold II:s tid. Jag vet inte varför det blivit just sp. Men varför samlar folk på saker över huvud taget egentligen? Det är också märkligt. En del samlar på kapsyler andra på navelludd andra på sexuella erövringar. På så sätt är trädgårdstomtar relativt oskyldigt.

Jag fullkomligen älskar det gamla engelska powerpopbandet Badfinger. I mitt tycke har de spelat in några av världshistoriens bästa låtar och skivor. Min favoritplatta med dem är nog Straight Up men Wish You Where Here ligger inte långt efter. Eller egentligen är det svårt att prata om absoluta favoriter när det gäller genial musik. Big Star är (var) ju minst lika geniala så det beror mycket på dagsform och humör vilket är vad som avgör vad som är bäst för stunden. Men just idag är det Badfinger men i morgon kan det lika gärna vara Kinks eller Elvis Costello eller Only Ones. Musik har gjort så mycket för mig, man kan nog säg att den vid flera tillfällen har räddar livet på mig. På fullaste allvar faktiskt. Så starkt upplever jag riktigt bra musik. Ibland kan det förstås få lite oanade och inte alltid helt trevliga konsekvenser. Häromdagen körde jag en Flamin Groovies maraton och lyssnade på fem av deras plattor ute på balkongen. Trevligt förstås men det var så kallt där ute att jag befarar att jag dragit på mig en urinvägsinfektion. Men vad gör man inte för musiken.

Jag måste lära mig att kontrollera min hunger. Eller snarare mättnad, jag har nämligen ett klart problem där. Tyvärr så känner jag svaga eller inga mättnadskänslor efter att jag har ätit dessutom så lider jag av osedvanligt seg fettförbränning. Det är så orättvist alltså. Jag som är så hälsosam och allt och som alltid sköter mig och motionerar regelbundet med enorm flitighet. Faktiskt så gör jag det. Och ändå så är det så här vilket innebär att jag konstant lägger på mig övervikt trots att jag verkligen kämpar för att hålla mig i form. Det borde inte få vara så här. Rimligt och rättvist vore ifall folk som inte bryr sig som slarvar som dricker mycket sprit och har allmänt tvivelaktig moral drabbades av det här. Men så funkar det inte. Världen är orättvis per definition. Den har nog alltid varit djupt orättvis. Och ingen har några svar på man ska komma till rätta med problemet.